Startsidan  ·   Instagram  ·   Twitter  ·   Tumblr

utbränd

Skrivet:    ·  
Hej. 
Efter att inte ha haft något att skriva på ett bra tag nu, så ska jag ta tag i det här nu. 
Men ärligt talat så struntar jag i om någon läser det här eller inte. Jag vill bara skriva av mig lite. 


Jag tror jag kommer bli utbränd snart. Gå in i väggen.  Få ett nervsammanbrott. 
Kalla det vad du vill. 

Jag gör inte alls mycket på dagarna.  Jag jobbar lite då och då.  Har en familj och en pojkvän som bryr sig om mig.  Egentligen har jag inget att klaga på.  Men varje dag är det som om något äter upp mig inifrån och jag vet att du säkert sitter och tycker att då behöver jag ju inte klaga. Eller att någon har det värre.  Ja jag säger inte heller att jag sticker ut ifrån alla andra på denna jord eller att jag är unik på något sätt. För det är jag inte och det vet jag. 
Jag blir inte slagen hemma eller är fattig eller blir utsatt för saker. 
Jag är bara jag.  
Och jag är inte nöjd med det. 
Jag tror alla någon gång har kommit till den stunden i livet när man känner att man inte duger eller att man är den fulaste människan på denna jord. 
Men nej. 
Jag vet att jag bara har en svacka just nu när allt bara går nerför och allt vänder jag till negativitet istället för att se saker positivt.  

Men ärligt talat nu så är ju det enda jag kan göra är att försöka bortse allt det negativa och börja försöka se saker positivt istället.  
Men lättare sagt än gjort säger jag nog då. För jag kan inte bara välja bort det negativa eller det dåliga i vardagen.  Det är en sak jag har skit svårt för.  Även om min familj eller pojkvän älskar mig för den jag är så räcker inte det för mig.  Jag vill bara ha mer.  Och när jag fått mer så ser jag det inte på ett bra sätt.  För då är jag bara bortskämd eller bossig istället.  

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget.  Behövde skriva av mig bara. Och egentligen är väl inte det de smartaste att göra öppet och läsbart för alla. Men just i den punkten jag har i livet nu så bryr jag mig inte längre.  

Jag vill inte dö. 
Men egentligen bara för någon minut och sedan återuppstå. 
Kanske bara pausa tiden. 
Eller få "ett dygns koma" 

Jag vet inte. 
Filippa Johansson, 19, Boxholm I min blogg kommer ni få läsa om mig och min fritid.